Förväntan

Jag har alltid förväntat mig att det värsta ska hända mig så om det händer något bättre än så så blir jag glad för det. Men förväntar mig att förlora det igen.

Jag förväntar mig ingenting av människor men ändå bryr jag mig när jag blir sårad så något måste jag ju ha förväntat mig? Just det! ”det värsta” men är aldrig förberedd ändå.

Är alltid rädd att förlora det jag har och lyckas förlora det jag får.

Är det så att om man förväntar sig det värsta så inträffar det? Ska man då förvänta sig något positivt eller blir man ännu mer besviken då det inte blir så?

Så här snurrar det i min hjärna dygnet runt. Tala om att vara förvirrad.

Kan sitta framför tvn i godan ro och helt plötsligt känna panik över min situation. Allt som är förlorat och kan inte tänka en enda positiv tanke. Så sker en förändring på en sekund igen och jag fattar inte alls varför det kändes så deprimerande. Jag sitter där och fattar inte vad som hände. 

Såna upp och nergångar sker hela tiden och det gör mig alldeles utmattad.

De mörkaste åren i mitt liv

Denna hemsida handlar om min mörka och jobbiga period! Lite texter jag skrivit av mig i brist på stödsamtal.

Utomjording

Myrorna släpar sina strån till stacken. Jag känner mig som en myra som drar åt fel håll.

Alla gör som de ska känns det som. Hur kan dom veta? Jag har tydligen inte fattat meningen att fortsätta.

Jo för barnens skull såklart. Men sen? För barnbarnen? För jobbet? För semester?

Jag förstår mig inte på livet. Varför nöjer sig människor? Vad gör dom nöjda som jag inte ser?

Jag förstår verkligen inte. Jag vill också känna det dom känner. Varför förstår jag inte?

Känner mig som en utomjording som försöker forska om hur människor beter sig och hur de känner.

Känner mig lika klumpig som en rymdvarelse som försöker ikläda sig en människodräkt.

Försöker lika klumpigt att härma dem i deras rörelser och känslouttryck.

Försöker att göra andra nöjda. Men har misslyckats fatalt. Känner mig som besvikelsen jag är. 

Camilla vill ringa hem. Camilla vill åka hem till sin planet nu.

Den där delen

Den där delen! Den kommer ni inte åt. Den har jag för mig själv.

Den där delen! Den knäcker allt runt omkring! Världen rämnar. 

Den där delen! Den förtär och förstör allt i sin väg.

Om ni ändå förstod? Jag vill krossa den, förstöra den, förgöra den för alltid! Vill bara skrika!! Men det är bara för dom rika!

Den där delen! Den drar ner mig djupare i mörkret. Var är ljuset? 

Den där delen! Känner mig äcklad av den. Mår illa så jag flyr!

Den där delen! Den har jag för mig själv! För den kommer ni inte åt!

Om ni åndå förstod! Jag vill krossa den, förstöra den, förgöra den för alltid! Vill bara skrika!! Men det är bara för dom rika!

Den där delen! Den bryter ner mig bit för bit. 

Den där delen! Gör att jag förlorar allt som är bra. 

Den där delen! Den kan ni aldrig förstå! Heller aldrig få! 

Den där delen! Finns ju inom mig själv. Den kan aldrig krossas, förstöras eller förgöras för alltid. Vill fortfarande skrika!! Men det är ju som sagt bara för dom rika!

Min lillasyster

Först kom du min bästa storasyster. Genom blod, svett och tårar skulle jag göra allt för dig min stora syster.

Sen kom min bror och han är mer än man kanske tror. Skulle vilja säga så mycket till dig. Vill så mycket mer för dig min bror.

Sen kom du Lillasyster. Du som var så där yster. Du lekte med din syster! Tyvärr så blev din familj så dyster. Men det är inte ditt fel! Det är bara sådant som sker.

Sist kom jag och det känns ibland som jag hamna i fel lag. Varför känner jag mig så udda? Är det för att jag det förflutna vill sudda?

Saknar dig min lillasyster du som var så där yster. Du som lekte med din syster! Det har gått så många år men jag känner ibland som det var igår.

Min lillasyster! Älskar dig nu och föralltid!

Nästa text som heter krama mig hade jag tänkt som en visa men man kan tolka den hur man vill. Även Dom jävla dårarna hade jag tänkt som en sång och den riktar sig mot vården och försäkringskassan !

Krama mig!

När jag pratar och ingen hör. Jag är ju rädd att jag stör. Jag vet att jag är skör. Men jag är som man bör.

Då kan jag längta efter en kram. Bara någon som står bredvid och känna värmen från någon annan.

De där gångerna jag gett upp mig själv. Fläkt ut mitt liv till hela världen. Det känns ända in i själen.

Då kan jag längta efter en kram. Bara någon som står bredvid och känna värmen från någon annan.

När jag gett upp helt och fullt. Hängett mig åt sömnen som aldrig ska väcka mig igen. Då får jag stå där med skammen när jag vaknar. Vad är det då jag saknar?

Då kan jag längta efter en kram. Bara någon som står bredvid och känna värmen från någon annan.

Jag står där för sista gången. Får ingen mer chans någonstans. Paniken ökar i bröstet och man längtar efter tröstet.

Då kan jag längta efter en kram. Bara någon som står bredvid och känna värmen från någon annan.

Det enda jag kan göra är att stå ensam kvar. Att se framåt och inte bakåt. Men det är något jag saknar.

Då kan jag längta efter en kram. Bara någon som står bredvid och känna värmen från någon annan.

Ibland längtar man bara efter en KRAM

Dom jävla dårarna!

Jag går fram till dom. Ser dom mig? Det är frågan!

Jag pratar med dom. Hör dom mig? Det är frågan!

Dom säger att jag är sedd och utredd!

DOM JÄVLA DÅRARNA!

Dom säger att de har hört och mig smört!

DOM JÄVLA DÅRARNA!

Dom förhör som sig bör? Frågor som är skeva! De vill bestämma hur jag ska leva!

DOM JÄVLA DÅRARNA!

Dom bestämmer vad jag ska göra!

DOM JÄVLA DÅRARNA!

Vill dom veta hur jag mår? Nej! Då bara dom går!

DOM JÄVLA DÅRARNA!

Är det någon som bryr sig? Det är frågan!

Kan du styra och kontrollera dig? Det är frågan dom ställer! Annars dom skäller! 

DOM JÄVLA DÅRARNA!

Dom hotar och motar mina försök att klara!

DOM JÄVLA DÅRARNA!

Ensam ska man alltid stå! Förlita dig aldrig på andra de på andra vägar vandra.

DOM JÄVLA DÅRARNA!

Min lit till människor har fått sig en smäll! Vill bara ge dom skäll!

DOM JÄVLA DÅRARNA!

Nästa text handlar om ett av många ångestanfall och jag upptäcker att jag faktiskt inte är så ensam

Gröna Ögon

Man vaknar upp helt ensam. Känner ångesten! Ser mig omkring och där finns du med dina gröna ögon.

Gråten närmar sig och då kommer du med dina gröna ögon.

Jag gråter högt och jämrar mig. Du lägger dig tätt intill med dina gröna ögon.

Du tittar upp med bekymrad blick. Jag är ur skick att säga någonting . Men du finns där med dina gröna ögon. 

Tomheten är så stark och jag vet ej längre var jag finns. Du ser på mig med dina gröna ögon.

Du tar på mig och jag känner något verkligt. Det är ingen dröm. Du finns där bredvid med dina gröna ögon.

Uppgivet sträcker jag mig till dig. Du smeker min hand. Jag känner din starka kärlek. Du med dina gröna ögon.

Den enda just då. När känslorna drunknar. När tårarna flödar. Då visar du att du finns där med dina gröna ögon.

Muren bortanför!

Fienden

Försöker bli vän med fiende nummer ett. Försöker glömma det som har skett. 

Ångest som visar sig i mina drömmar. Måste ta tag i framtidens tömmar.

Konstigt att det ska vara så fruktansvärt svårt. Vet ju att jag inte vill leva så här hårt.

Dömmer mig själv och alla andra så snabbt. Blir så arg när det är för slappt.

Vill bara att alla mår bra och struntar i mig. Ta hand om er själva så jag kan vara lugn för dig.

Vet bara att jag gör fel hela tiden. Min självbild är nog helt vriden?

Det är det som andra säger till mig. Kämpar emot vad det undermedvetna säger till dig.

Vem är då fiende nummer ett? Det vet ju den som har sett!

Annars kan jag förklara det uppenbara. Såg mig i spegeln och såg mig förklara.

Tyvärr var det fienden jag såg. Trodde den i sängen låg.

Fick en uppenbarelse av det som var fel. Det var produkten av så mycket vel. 

Det är det inom mig jag måste förgöra. Önskar att mina känslor inte vore så sköra.

Det enda jag vill är att känna mig fri. Jag vill bara skrika ut det i ett himlaskri!

 

Muren!

Hjärtat det bultar. Det känner jag. Det är det enda jag känner!

Jag koncentrerar mig på att lugna ner rytmen. Det är endast jag som hör mina hjärtslag som pulserar i mina öron.

Det är ingen som undrar över oväsendet!  Hur många har det så här? Jag kan ju inte vara ensam? 

Känns ibland som bröstkorgen ska sprängas. Hjärtat rusar iväg! Jag känner mig yr.  Jag vill bara försvinna undan alla blickar. 

Jag bygger en mur runt omkring mig. Den är för mig trygg. Jag lindar in mig i bomull känns det som.  Jag stänger av yttervärlden som om den inte fanns. Ingen kan komma åt mig nu! Kvittar vad som händer! 

Nu är jag trygg! Nu kan ni göra vad ni vill! Jag har stängt av!!

Osäkerhet!

Osäkerhet!

I evighet jag lyssnat på andra. Jag i deras fotspår vandra.

Har ingen egen vilja. Vill bara mig skilja.

Ingen ser och hör. Därför jag inte stör.

Jag har alltid varit försiktig och leende. Även om det känts som ett skevande.

Vill bara andra väl även utan att ha något skäl.

Kan inte alltid visa det, för jag tror det är fel.

När man är osäker på sig själv vad gör man då?

Är det ett märke man ej kan nå?

Känslorna

Vackra ord utan mening. Får man ofta som ledning.

När man kommer ut ska man vara okej. Jag är fortfarande tomhetens tjej.

Letar ständigt efter något annat. Känns som tiden stannat.

Jag genom andra kommer leva. Tror inte någon mig vill uppleva.

Jag ensam genom livet går. Vill ha det andra uppnår.

Lycka i livet som jag ser att de har. Jag ensam och undrande får stå kvar.

Vet inte själv vilka handlingar jag ska begå. Kan inte kräva av någon annan att mig förstå.

Mina känslor jag har stängt av. Kommer explodera som vågorna i ett hav.

Kylan slår emot mig. Önskar jag kunde säga till dig.

Kan du älska mig precis som jag är?

Vilse

Om jag visste hur man gjorde. Är inte som man borde.

Man lever så länge man lär. Men på mig det bara tär.

Känner mig bara trött. Hoppas jag ingen har stött.

Kan någon ge mig lite tröst? Har panik i mitt bröst.

Ser inte framtiden som man ska. Vet inte vad jag ska göra nästa da’.

Känner mig så vilsen numera. Vad ska jag göra med åren flera?

Kommentarer

19.12.2017 10:10

Mona på Förgätmigej

Så oändligt vacker mosaikbild av dig!
Lika vacker som dina texter.
Du vackra kvinna! /Mona

16.11.2017 22:25

Linda

Helt fantastiskt bra skrivet, men så sorgligt... känner igen mig i mycket du skriver du är en riktig poet.... stor stark och varm styrkekram Camilla! <3 Du är fantastisk på många sätt!

14.08.2017 13:08

Nina

Hej, det är såå sterk tekst och verkligen något som behövs prata om men ingen törs. Kram från Silverörnen.😉.💚.

15.08.2017 05:41

Camilla Andersson

Tack så mycket! Det är mycket som behöver diskuteras men aldrig kommer ut! Vill så mycket! Men kan inte tyvärr 😢. Men tack! ❤️

08.08.2017 11:10

Marina

Du är grymt bra på att skriva syrran👍💕Älskar dej alltid❤️ Kramar❤️

25.07.2017 21:04

Spiros

Wow grymt bra skrivet. Kram på dig

07.08.2017 18:30

Camilla

Tack! Spiros! Snällt av dig! Inte många vågar kommentera! Kram 😃